Mitt i forskningen - Curie - en tidning från Vetenskapsrådet
Forskarna och rörligheten

2012-10-03

Karin Åmossa, chefsutredare på Sveriges universitetslärarförbund och fil. dr i ekonomisk historia

Är all mobilitet bra mobilitet?

Stirra er inte blinda på pinnar i mobilitetsstatistiken. För att mobiliteten ska ha ett värde spelar det stor roll både varför forskare rör på sig och hur. Det väsentliga är att kunskaperna som inhämtas på annat håll är sådana att de förbättrar forskningens kvalitet, skriver Karin Åmossa, chefsutredare på SULF.
bild på Karin Åmossa
Karin Åmossa
Foto: Martin Hauffman

Det råder stor konsensus om att forskarmobilitet leder till bättre forskning. Sveriges universitetslärar­förbund håller med och uppmanar gärna våra medlemmar till utbyte med andra forskningsmiljöer, både internationellt och nationellt.

Syftet med forskarmobilitet är att den ska leda till en mer kreativ och innovativ forskning och att forskningsresultat ska spridas och diskuteras över nationsgränser, mellan lärosäten och mellan lärosäten och det omgivande samhället. Dessutom leder de nya idéer som skapas till en mer kreativ utbildningsmiljö för studenterna, förutsatt att forskarna också undervisar. Mobilitet är ett medel men det är tveksamt om det är att betrakta som ett mål i sig. Med det sagt måste jag ställa frågan om all mobilitet är bra mobilitet.

Låt oss börja med att fråga vad vi menar med mobilitet. Är jag mobil som forskare bara för att jag byter arbetsgivare? Om jag går till ett annat lärosäte? Eller om jag tar ett jobb utanför akademin? Och krävs det i så fall att jag i mitt nya jobb utför forskning som del av mina arbetsuppgifter? Eller är det så att vi kan möta mobila forskare som busschaufförer eller spärrvakter i tunnelbanan när vi åker till jobbet på morgonen?

För att mobiliteten ska ha ett värde spelar det stor roll både varför och hur jag som forskare rör på mig. De kunskaper som inhämtas på annat håll måste vara av en sådan art att de förbättrar forskningens kvalitet. Om jag byter lärosäte för att gå från en visstidsanställning till en annan eftersom det inte finns några tillsvidareanställningar i sikte eller om jag flyr de nedskärningar som just nu drabbar stora delar av universiteten i Europa för ytterligare en osäker anställning i ett annat land tillhör jag mer ett akademiskt proletariat än en nyskapande forskarelit. Och om jag väljer att ta en anställning utanför akademin enbart för att akademin inte kan konkurrera med andra arbetsgivare vare sig när det gäller lön, anställningstrygghet eller arbetsvillkor är det nog mer en förlust än en vinst för samhället. Även om det skulle innebära en pinne i mobilitetsstatistiken.

För att mobiliteten ska kunna vara ett medel till mer högkvalitativ forskning och undervisning krävs:

  • Fler tillsvidareanställningar och meriteringsanställningar i form av ”tenure track” med rätt till prövning för tillsvidareanställning. Det skulle leda till trygga utbyten där jag som forskare har en miljö att komma tillbaka till, en miljö att berika med nya insikter. Annars är risken stor att jag som forskare tappar kontakten med hemlärosätet och mobiliteten ses som en bortavaro istället för en merit.
  • Ett säkerställande att mobila forskare inte ”straffas” genom lägre intjänad pension eller sämre trygghetssystem. Det gäller inte minst unga forskare med små barn. Ett sätt att göra det är att skapa möjligheter till både korta och längre utbyten inom ramen för tjänstledigheter där anställningen ligger kvar på det svenska lärosätet även om verksamheten bedrivs utomlands.
  • Att meriter inhämtade utomlands eller inom en annan sektor än akademin värderas efter förtjänst. Den som reser ut kommer i många fall att publicera lite mindre än den som stannar hemma och halkar då lätt efter, även om kompetensen stärkts. Akademin behöver bli bättre på att värdera kunskaper av en annan art än rent inomakademiska.

Slutligen skulle jag vilja slå ett slag för att universitetslärare (under ordnade förhållanden) i större utsträckning ges möjlighet att pröva på att undervisa på ett annat lärosäte eller i ett annat land. Det skulle ge en direkt koppling tillbaka till studenterna både hemma och på det mottagande lärosätet. Och det är trots allt bland studenterna som framtidens mobila forskare kommer att hämtas.


Dela debattartikeln

E-posta
1 Kommentarer
  1. Josh Thomas
    I agree! A good example – a VR postdoc in the US:
    - The climate in US groups can often be unwelcoming; “cards held close to the chest”. Why let a postdoc into “your” research project?
    - Nor does the VR-funded postdoc need to have any commitment to the US group. A free-ranger with little incentive to be part of the group.
    - April looms and a first VR grant application; unpublished PhD-thesis results must also be written up.

    A more formative brand of mobility (“good mobility”), though less meriting “tenure-track”-wise in Sweden, can be a postdoc at a less highly ranked University in Europe or Asia.
    # 1
    söndag, 14 oktober kl. 01:40



Horisont 2020 förhandlas fram

Nya lagförslag om registerforskning

De gav livmoder från mor till dotter

Reflexioner från ett flygplatshotell
Granskning och jäkelskap – Akt 1
När trycket ökar
  • Karin Bojs
Curie
Curie bevakar forskningsfrågorna du behöver ha koll på.
Curie ger dig chansen att debattera forskningens villkor.
Curie är en nättidning som ges ut av Vetenskapsrådet.
Kontakta Curie
Redaktion: redaktionen@tidningencurie.se, 08-546 44 000
Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 3
Postadress: Curie, Vetenskapsrådet, Box 1035, 101 38 Stockholm
   
   

Kontakta oss om du har tips och idéer på innehåll. Citera oss gärna, men ange källan.

Curie bevakar aktuella forskningsfrågor och stimulerar till debatt om forskningens villkor. De ståndpunkter som uttrycks här behöver inte vara Vetenskapsrådets officiella linje.

Följ oss

Prenumerera: