Så ska fler forskare kunna förena jobb i akademi och andra sektorer

Regeringen vill få fler forskare att söka uppdrag utanför lärosätena. Därför föreslår den ändringar av vissa typer av anställningar inom akademin.

Att öka forskares mobilitet på arbetsmarknaden handlar enligt utbildningsminister Mats Persson om att stärka Sverige som forskningsnation, och i förlängningen om att öka Sveriges konkurrenskraft.

– Högskolan ska inte vara en skyddad verkstad, utan en aktiv del av samhället. Rörlighet mellan högskolan och andra sektorer är en del av det. Det är viktigt för akademin, välfärdssektorn och industrin”, skriver han i ett mejl till Curie.

Promemorian som regeringen har lagt fram innehåller två förslag som just har varit ute på remiss.

Högskolan ska inte vara en skyddad verkstad, utan en aktiv del av samhället.

Det ena förslaget handlar om att möjliggöra för fler forskare att ha förenade anställningar, alltså att en tjänst som innebär att man jobbar både vid ett lärosäte och inom någon annan sektor. Detta är idag bara möjligt för medicinska forskare på lektors- och professorsnivå som utöver tjänsten i akademin även kan jobba kliniskt.

Tror förslaget kan underlätta för unga forskare

Det andra förslaget som regeringen lägger fram är att förlänga tiden som det får gå mellan disputation och anställning som biträdande lektor. Med dagens regler får det ha gått max fem år, men förslaget är att höja det till max sju år, för att skapa mer tid i början av karriären där forskare kan prova olika typer av uppdrag och arbetsplatser.

En organisation som under flera år har drivit på för en sådan här förändring är Sveriges unga akademi. Deras ordförande, Ronnie Berntsson, tror att det aktuella förslaget, om det gå igenom, kommer underlätta för många unga forskare.

− Vi har arbetat för en sådan här förändring i flera år, för vi ser att det inom vissa ämnen behövs mer än fem år för att meritera sig för tjänsten som biträdande lektor. Inom till exempel life science räcker ofta inte fem år utan man behöver ibland längre tid som postdoktor för att bli redo att jobba som självständig forskare. Det harmoniserar också mycket bättre med internationella standarder.

Vi har arbetat för en sådan här förändring i flera år...

Kan innebära osäkrare arbetsvillkor

Att svenska forskares kompetens behövs inom olika sektorer i samhället finns en bred enighet om, men alla är inte övertygade om att regeringens förslag är rätt väg att gå.

Sulf menar att det som beskrivs som ett försök att ta bort onödiga hinder på arbetsmarknaden i praktiken innebär osäkrare arbetsvillkor. Fackförbundet säger ja till förslaget om förenade anställningar men nej till att förlänga den möjliga tiden mellan disputation och chansen till en tjänst som biträdande lektor.

Karin Åmossa, samhällspolitisk chef på Sulf, menar att det blir för lång tid att hoppa mellan osäkra anställningar.

− Vi värderar tryggheten högt och på det här sättet tar det längre tid innan man erbjuds fast tjänst. Många forskare upplever redan en väldigt stor osäkerhet, vilket påverkar förmågan att koncentrera sig och göra ett bra jobb. Osäkra anställningar gör det också svårare att känna tillhörighet på arbetsplatsen, och det blir svårare att göra sin röst hörd eller att vara obekväm som forskare.

I sitt remissvar efterlyser Sulf en jämställdhetsanalys av förslagen i promemorian, som de menar riskerar att få särskilt stora konsekvenser för kvinnor.

Vi värderar tryggheten högt och på det här sättet tar det längre tid innan man erbjuds fast tjänst.

− Vi har sett att kvinnor tenderar att vara mer utsatta för risker och osäkerhet i arbetslivet. Det måste man ha med sig när man diskuterar de här förslagen, säger Karin Åmossa.

Hon pekar också på undersökningar som visar att kvinnor i större utsträckning än män väljer bort akademin just på grund av de osäkra villkoren.

Utbildningsministern ser inte den risken

Utbildningsminister Mats Persson delar inte bilden att förslaget om att förlänga den möjliga tidsramen från disputation till en tjänst som biträdande lektor skulle innebära en längre tid av osäkra anställningar i början av forskarkarriären.

− Jag ser inte den risken. Detta är en anpassning för att underlätta inom de ämnesområden där den hårda gränsen på fem år inte fungerar optimalt.

Regeringens förslag är formulerat så att det blir upp till varje lärosäte att besluta var gränsen ska sättas, mellan fem och sju år. Regeringen öppnar också för att olika regler kan gälla för olika ämnen, eftersom förutsättningarna ser olika ut när det gäller hur lång tid man behöver för att meritera sig för tjänsten som biträdande lektor.

Välkomnar förslagen till ökad mobilitet

Vid Luleå tekniska universitet, LTU, välkomnar ledningen att regeringen tar initiativ för att öka forskares mobilitet och möjligheterna till samverkan och utbyten mellan akademin och andra sektorer.

− Det gynnar både akademin och övriga samhället, säger HR-chef Tommy Viklund.

LTU tillstyrker båda regeringens förslag, och universitetsledningen har redan gått ut till institutionerna med ett förslag om att ändra den övre gränsen mellan doktorsexamen och tjänst som biträdande lektor till sju år, förutsatt att regeringens förslag går igenom.

− Vi har inte fått institutionernas återkoppling än så vi vet inte var vi landar, men det är vårt förslag att ändra till sju år över hela lärosätet, säger Tommy Viklund.

Det gynnar både akademin och övriga samhället.

Att ha olika regler vid olika institutioner tror han kan bli rörigt.

− Ett alternativ är att göra skillnad mellan fakulteterna, men vi föreslår att det ska vara samma över hela lärosätet.

Han framhåller att förlängningen från fem till sju år inte hindrar institutionerna från att anställa någon tidigare än sju år efter disputationen. För LTU:s del är han inte särskilt orolig över att tiden med osäkra anställningar i början av karriären skulle bli längre med de nya förslagen.

− Det är nog olika på olika lärosäten. Hos oss jobbar vi aktivt med kompetensförsörjningen och är inte rädda för att anställa.

Etiska utmaningar vid förenade anställningar

Tommy Viklund menar att båda förslagen som nu ligger på bordet väcker frågor som behöver diskuteras vid lärosätet. Hur lägger man till exempel bäst upp förenade tjänster?

− Där får vi ta lärdom av lärosäten med medicinska fakulteter som är vana vid sådana anställningar.

Intresserad av forskningsfrågor? Prenumerera på Curies nyhetsbrev!

Även om det är bra att forskare inte bara finns på lärosätena ser han också att det kan uppstå konflikter mellan rollen som universitetsforskare och uppdrag i andra sektorer.

− Det måste man tänka på. Det är inte säkert att man kan samarbeta med vem som helst, men detta tror jag att vi kan hantera med samma regler som vi idag har vid bisysslor.

Mats Persson litar på att lärosätena kan hantera etiska frågor kopplat till förenade anställningar:

− Konflikter kan alltid uppstå när man har flera hattar på en person, så att säga. Det har dock kunnat hanteras väl mellan akademi och sjukvården, så det kommer säkerligen kunna fungera även vad gäller andra sektorer. Arbetsmarknadens parter har också ett ansvar här att komma överens om de närmare detaljerna när det gäller mer praktiska problem som pensionsavsättningar och arbetsrättsliga frågor.

Behövs mer luft i schemat

Förutom de etiska och arbetsrättsliga frågorna som kan aktualiseras kring förenade tjänster ser Tommy Viklund också att denna typ av anställningar kan innebära särskilda utmaningar arbetsmiljömässigt.

− Två halvtidstjänster tenderar att bli mer än en heltidstjänst och det tror jag kan skapa problem. Där måste vi vara vaksamma som arbetsgivare för det är inte säkert att unga, karriärsinriktade forskare signalerar om en ohållbar arbetssituation.

Två halvtidstjänster tenderar att bli mer än en heltidstjänst och det tror jag kan skapa problem.

Även från Sulf varnar man för att förenade anställningar i praktiken kan vara utmanande.

− Det behövs lite mer luft i schemat för att man ska kunna gå emellan två arbetsgivare, men det tror vi går att lösa genom att man har dialog och bra samarbete arbetsgivarna emellan. Därför säger vi ja till det förslaget, men vi tycker bara att det ska vara möjligt vid tillsvidareanställningar, säger Karin Åmossa.

Svårt att rekrytera personer med forskarutbildning

Många aktörer utanför akademin har också gett sin syn på promemorian. På Svenskt Näringsliv är man positiva till förslagen:

- Vi tillstyrker dem. Vi tycker de är bra. Vi tror att närmre kontakter mellan akademin och näringslivet kan hjälpa oss att tackla olika utmaningar och ge nya idéer till produkter och tjänster genom att man inom näringslivet kan dra bättre nytta av forskningsresultat och ta del av den kompetens som finns inom akademin, säger Ulrika Wallén, organisationens högskoleexpert.

Svenskt näringsliv gör återkommande en enkät bland sina medlemsföretag kring deras rekryteringsarbete, och den visar att i synnerhet personer med forskarkompetens är svåra att hitta. I årets enkät svarade hela 79 procent av företagen att de tycker att det är svårt eller mycket svårt att rekrytera personer med forskarutbildning.

På lärosätena måste man se till att erfarenheter från näringslivet vägs in i samband med befordringar...

- Vi hoppas att de här förslagen som regeringen har lagt ska underlätta kompetensförsörjningen, säger Ulrika Wallén, men tillägger att det behövs ytterligare åtgärder som uppmuntrar och gör det lättare för forskare att söka samarbeten med näringslivet.

- På lärosätena måste man se till att erfarenheter från näringslivet vägs in i samband med befordringar och betraktas som en merit vid anställningar.

Svenskt Näringsliv har också förespråkat att lärosäten som har goda samarbeten med näringslivet ska premieras med en samverkansbonus.

Inte bara en fråga för politiken

Ronnie Berntsson tycker att det är bra att regeringen tar initiativ för att öka svenska forskares rörlighet på arbetsmarknaden, men han skulle också gärna se initiativ som bidrar till att öka den internationella mobiliteten.

− Det behövs för att få upp kvaliteten på forskningen. Det kan till exempel handla om att underlätta för forskare att söka europeiska medel från Europeiska forskningsrådet, och att möjliggöra för fler internationella forskare att komma till Sverige.

I strävan efter att underlätta forskares mobilitet på arbetsmarknaden ser Ronnie Berntsson att det finns hinder som inte ligger på politikernas bord utan som man behöver ta tag i inom akademin.

− Det måste göras en rimlig meritvärdering av tiden man som forskare arbetar utanför lärosätet. Trösklarna för att gå från andra sektorer till akademin borde sänkas, säger han.

Han önskar att lärosätena i större utsträckning skulle förstå och värdera fördelarna med att anställa forskare som har jobbat utanför akademin eller vid olika lärosäten.

− Man tar med sig erfarenheter från tidigare arbetsplatser, och det ger ett inflöde av nya idéer som driver på utvecklingen, säger han.

Karin Åmossa för ett liknande resonemang och pekar även på forskningsfinansiärernas roll.

− Om arbetsgivarna och finansiärerna inte värderar erfarenheter från andra sektorer kommer man som forskare få svårt att komma tillbaka till akademin efter jobb utanför universitetsvärlden.

Läs också i Curie:

Fler forskare behövs utanför akademin (Curie)

Bygg broar mellan lärosäten och världen utanför (Curie)